10 filmatiseringar av berömda böcker som du förmodligen inte har sett. Och förgäves

1. Baskervilles hund

• Sovjetunionen, 1971.
• Detektiv.
• Längd: 155 minuter.
• IMDb: 7.8.

En skärmatisering av en av de mest kända romanerna av Arthur Conan Doyle om den stora detektiven Sherlock Holmes. Detektivet och hans partner, Dr. Watson, måste åka till Baskervilles gods, vars ägare hemsöks av den förfädernas förbannelse.

Sherlock Holmes är den mest filmade mänskliga karaktären i historien (näst efter vampyren Dracula), och "The Hound of the Baskervilles" filmas oftare än andra böcker av Arthur Conan Doyle. Det finns amerikanska, brittiska och till och med kanadensiska versioner av berättelsen på skärmen. Och de ryska tittarna kom mest ihåg Igor Maslennikovs TV-film, där Vasily Livanov och Vitaly Solomin spelade huvudrollerna.

Men 10 år före honom släpptes "The Baskervilles Dog" redan i Sovjetunionen. Då spelades rollen som Sherlock av Nikolai Volkov, och hans partner spelades av Lev Krugly. Och förresten, i den här versionen kallades läkarna Watson, vilket är närmare det ursprungliga uttalet av hans efternamn.

Filmen led ett sorgligt öde: strax efter lanseringen emigrerade Lev Krugly till Europa och fick jobb i München på Radio Liberty, så filmen förbjöds i Sovjetunionen. Den överlevande kopian hittades först 2003, och sedan återvände klassikern "Baskervilles hund" till skärmarna.

2. Dracula

Dracula

• Storbritannien, 1958.
• Skräck.
• Längd: 82 minuter.
• IMDb: 7.3.

Den brittiska studion Hammer tog med sig den legendariska romanen av Bram Stoker till skärmarna. Handlingen berättar om greve Dracula - den odödliga vampyr, som dödar Jonathan Harker, som anlände till honom, och sedan in i en konfrontation med Dr. Van Helsing.

Dracula är den enda karaktären som har presenterats i fler filmer än Sherlock Holmes. Stokers roman filmades minst ett dussin gånger. Men nu minns ofta versionen av Francis Ford Coppola 1992 med Gary Oldman och Anthony Hopkins, och den klassiska Hammer-filmen är redan bortglömd.

Men den här bilden förtjänar definitivt uppmärksamhet. Huvudrollerna i "Dracula" spelades av legendariska Christopher Lee och Peter Cushing (de föreföll ofta på skärmarna som fiender, även om de var vänner i livet). Och samtidigt är filmanpassningen från 1958 inte längre lika konventionell som filmerna på 30-talet, och det är fortfarande riktigt intressant att se den.

3. Bournes identitetshemlighet

Bourne-identiteten

• USA, 1988.
• Action, thriller, drama.
• Längd: 185 minuter.
• IMDb: 6.9.

En man finns på stranden. Han är allvarligt sårad och kommer inte ihåg någonting alls, och i en dröm talar han olika språk. Läkaren upptäcker en mikrofilm som sys under huden med ett schweiziskt banknummer. Efter mordförsöket försöker hjälten ta reda på sitt förflutna och inser att han är kopplad till ett mycket farligt jobb.

Den mest kända romanen av Robert Ludlum är nu känd av filmanpassningar 2002 med Matt Damon, som senare blev en hel franchise. Men i den här bilden förändrades historien från originalet kraftigt, och de efterföljande delarna är nästan helt orelaterade till böcker. Men filmen från 1988 återberättar intriget från den ursprungliga källan mycket närmare.

Anpassningen är över tre timmar lång, så den förvandlades till och med till en miniserie i tre avsnitt på TV. Men även de som älskar Damon-filmen bör kolla in den här versionen för att lära sig mer om Jason Bournes berättelse. Och även huvudrollen spelades av den underbara Richard Chamberlain.

4. Hemgift

• Sovjetunionen 1936.
• Drama.
• Längd: 86 minuter.
• IMDb: 6.9.

Skärmanpassning av leken med samma namn av A. N. Ostrovsky är tillägnad Larisa Ogudalova. Det är dags för henne att gifta sig, men flickan från en fattig familj har ingen medgift. Sedan går hon med på förslaget från inte den mest framstående gentleman Yuliy Karandyshev. Men strax före bröllopet anländer Larisas tidigare älskare Sergey Paratov till staden.

För första gången överfördes Ostrovskys pjäs till skärmar redan 1912, men den här tysta filmen kommer troligen inte att intressera många nu. Och den mest populära idag kan betraktas som 1984-versionen av Eldar Ryazanov som heter "Cruel Romance", även om hans läsning av klassikerna orsakade mycket kontroverser.

Filmen "Dowry" från 1936 sköts av Yakov Protazanov. När det gäller presentation ärver han tydligt teknikerna för tyst film, men avviker redan från traditionell teatralitet. Samtida kritiserade författaren mycket för att ändra vissa karaktärer, men ändå kommer den magnifika prestandan hos skådespelarna i den klassiska skolan inte att lämna någon likgiltig.

5. Där buffeln strövar

Där buffeln strövar

• USA, 1980.
• Komedi, biografi.
• Längd: 99 minuter.
• IMDb: 6.7.

Den här filmen är baserad på nästan självbiografiska böcker av journalisten Hunter Thompson. Han reser landet med sin advokat Oscar Laslowa Acosta och försöker beskriva händelser som den amerikanska fotbollsturneringen och presidentvalet. Endast Thompson och Laslowe använder ständigt droger.

Hunter Thompsons böcker är baserade på hans eget liv och har ofta ingen tydlig struktur, som om de förmedlar ett förändrat tillstånd där författaren ständigt levde. Och de försöker visa exakt samma sak i filmanpassningar.

Nu vet alla bättre målningen av Terry Gilliam "Rädsla och avsky i Las Vegas", Vilket var baserat på samma verk. Men "Where the Buffalo Roam" kom ut tidigare. Och den här filmen är lite mer begriplig, om än inte mindre galen. Och samtidigt kan du njuta av Bill Murray i titelrollen.

6. Tre musketörer

Les trois mousquetaires

• Frankrike, Italien, 1961.
• Äventyr.
• Längd: 193 minuter.
• IMDb: 6.7.

Tvådelad fransk anpassning av den berömda romanen Alexandra Dumas berättar historien om en fattig adelsman, D'Artagnan, som åkte till Paris för att bli kungens musketer. Han måste hitta sanna vänner, möta listiga fiender och till och med engagera sig i domstolsintriger.

Och ett verk till, som har mer än ett dussin anpassningar. Dessutom visades den franska filmen från 1961 framgångsrikt i Sovjetunionen och han blev till och med ledaren för kassakontoret. Men sedan kom en inhemsk musikversion med Mikhail Boyarsky ut, och många valde att glömma bort andra filmatiseringar av The Three Musketeers.

Men om du tittar på den här franska filmen kommer du att märka att många scener och till och med bilder av hjältar kom till den sovjetiska bilden härifrån, och inte från boken. Och atmosfären här är ändå närmare den ursprungliga källan.

7. hundens hjärta

Cuore di cane

• Italien, Tyskland, 1976.
• Drama, komedi, fantasi.
• Längd: 113 minuter.
• IMDb: 6.6.

Återberättelsen av den klassiska berättelsen av Mikhail Bulgakov filmades i Italien. Som i originalet är handlingen tillägnad den lysande professorn Preobrazhensky, som transplanterade den mänskliga hypofysen och kärnkörtlarna i en hund. Men snart blev den söta hunden till en ganska obehaglig man.

De försöker att inte uppmärksamma utländska filmanpassningar av ryska klassiker i vårt land. Men det är intressant att det italiensk-tyska "Heart of a Dog" dök upp mycket tidigare än den inhemska filmen av Vladimir Bortko. Och bilden, även om den skiljer sig åt i sin atmosfär från den sovjetiska, är väldigt nyfiken.

Professor Preobrazhensky spelas här av Max von Sydow - ägaren till ett helt aristokratiskt utseende. Bormental verkar vara mer aggressiv och emotionell. Men Sharikov visade sig överraskande vara söt och på vissa sätt till och med en positiv karaktär.

8. 12 stolar

De tolv stolarna

• USA, 1970.
• Komedi.
• Längd: 93 minuter.
• IMDb: 6.5.

Och ytterligare en filmatisering av ryska klassiker från västerländska regissörer. Historien är tillägnad den stora kombinatorn Ostap Bender och hans partner Ippolit Vorobyaninov, smeknamnet Kisa. De försöker hitta själva stolen där den rika mostern gömde sina smycken.

Överraskande nog har "12 stolar" filmats många gånger runt om i världen: det finns till och med kubanska och brasilianska versioner. Och i den svenska filmanpassningen 1954 ersattes stolarna med behåar, varav en sydd med smycken. Ännu mer intressant är det faktum att många av dessa filmer släpptes långt före de sovjetiska klassikerna från Leonid Gaidai och Mark Zakharov.

Men nu är det värt att uppmärksamma den amerikanska filmen, som spelades in av mästaren parodier Mel Brooks (Dracula: Dead and Satisfied, Robin Hood and the Men in Tights). Hans version är mer komisk, och Kisa Vorobyaninov ser ofta mer intressant ut än Ostap. Och författaren bestämde sig för att göra slutet mer positivt. Ändå vet Brooks att spela kul, och därför kommer filmen att ge mycket roligt.

9. Farliga band

Les liaisons dangereuses

• Storbritannien, Frankrike, Kanada, 2003.
• Drama, melodrama.
• Längd: 252 minuter.
• IMDb: 6.5.

Handlingen av filmanpassningen av romanen av Choderlos de Laclos flyttades till 60-talet av XX-talet. Den sekulära damen Isabelle de Merteuil bestämmer sig för att hämnas på sin tidigare älskardiplomat Gercourt, som ska gifta sig med den unga pianisten Cecile. För detta frågar hon fotografen Valmont förföra brud.

Choderlos de Laclos skrev bara en roman i sitt liv. Men det var "Dangerous Liaisons" som blev ett av 17-talets huvudverk i fransk litteratur. Och numera har boken överförts till skärmar många gånger. Det finns klassiska versioner: filmen av Stephen Frears från 1988 eller "Valmont" av Milos Forman. I andra fall överförs åtgärden till nuet: säkert många känner till bilden "Grymma avsikter" på samma tomt eller den svartvita versionen av Roger Vadim.

2003-versionen är inte särskilt känd, men det är värt att uppmärksamma åtminstone för de utmärkta skådespelarnas skull i huvudrollerna. Valmont spelades här av den karismatiska Rupert Everett, och Catherine Deneuve dök upp i bilden av markisen.

10. Strålglans

Den lysande

• USA, 1997.
• Skräck, thriller.
• Längd: 273 minuter.
• IMDb: 6.1.

En av de mest kända romanerna Stephen King 1997 förvärvade han en tv-inkarnation i tre delar. I mitten av tomten är Jack Torrance, som får jobb som vaktmästare på ett hotell för vintern och flyttar dit med sin familj. Men det visar sig att denna plats innehåller en gammal ondska.

Den ursprungliga författaren Stephen King står bakom skapandet av denna anpassning. Han var mycket missnöjd med filmen The Shining från Stanley Kubrick från 1980. Och därför, med stöd av författaren, skapades en mer exakt version där en psykologisk thriller gav plats för en klassisk skräckfilm.

Denna film kritiserades av många, och det var Kubricks bild som blev en riktig klassiker. Men TV-versionen låter dig bättre förstå hur Stephen King själv såg den här historien på skärmarna.