Ingen Mushu, inga låtar och ingen humor. Varför Mulan är som en kinesisk falsk

Den 10 september släpps en remake av den berömda Disney-teckningen 1998 på ryska skärmar. Studion har redan släppt många remakes av sina verk, och de flesta av dem är bara bild-för-bild-inspelningar av klassikerna, som de lägger till ett par nya idéer för att öka tidpunkten. Men i fallet Mulan lovade författarna att arbeta avsevärt på tomten.

Faktum är att den här historien är baserad på den antika kinesiska legenden om krigareflickan Hua Mulan. Och i hjältinnans hemland tog tecknade filmer häftigtDisney-magi misslyckas med "Mulan" i Kina; Kulturer: Den amerikanska versionen av den berömda folksagan är alltför amerikansk för kinesisk filmpublik på grund av för "västerländsk" presentation.

Den nya versionen skulle korrigera originalfelen och föra historien närmare den berömda originalkällan. Dessutom, feminist Undertexten i Mulan är mycket relevant, och Hollywood gör sitt bästa för att behaga den kinesiska marknaden - en av de största i världen.

Men i slutändan förvandlades filmen till en alltför patetisk, men helt ansiktsfri historia, som förlorar även till traditionella kinesiska actionfilmer.

Noggrant övergivande av det förflutna

Sedan barndomen var den unga Hua Mulan mer intresserad av att leka med vapen och springa på tak än i hushållssysslor som flickor var vana vid.

Efter ett misslyckat besök hos matchmakaren verkar det som att hjältinnan aldrig kommer att hitta sin plats i livet. Men det börjar krig med inkräktare, med hjälp av en ond häxa, och fader Mulan dras in i kejsarens armé. Den sårade gamla mannen kan inte längre tjäna. Då stjäl flickan hans rustning och svärd och förenar sig under landets försvarare under sken av en man.

Först måste du förstå: vad bildens skapare säger, detta är just en anpassning av en klassisk tecknad film, inte gamla legender. Från Disney-fiktionen från 1998 kom matchmaking-scenen, militär träning, nattlig simning och många andra plot-rörelser. Därför är det bättre för dem som vill se en realistisk återberättelse av den ursprungliga källan att vända sig till den kinesiska filmanpassningen 2009 (den ryska sångaren Vitas dyker till och med där).

Men till skillnad från “Lejonkungen"," Beauty and the Beast "och andra live-action-remakes, författarna till" Mulan "bestämde sig för att göra en seriös korrigering för nya tider och kinesisk hyra, och därför var några av karaktärerna och berättelserna helt enkelt tillåtna under kniven.

Även på produktionsstadiet blev många upprörda över uttalandet att filmen inte skulle inkludera den roliga Mushu, som hjälpte hjältinnan. Saken är att i kinesisk kultur är drakar majestätiska varelser och komiskt beteende är inte inneboende i dem. Dessutom fick karaktärens namn det mest stereotypa - för att hedra maträtten som tillagas på asiatiska restauranger i USA.

Filmregissören Nicky Caro konstaterarDen nya "Mulan": Vad är annorlunda i Disneys live-action-remake (från ingen Mushu till mer hår)?att sådana förändringar beror på handlingens "jordnära", det vill säga önskan att visa det historiska thriller, och inte en bekant rolig berättelse. Av samma skäl togs tydligen många skämt relaterade till sekundära karaktärer och musikaliska nummer bort. Om sådana scener var ganska lämpliga för spelet "Aladdin", skulle de i historien om kriget ha slås ut ur handlingen.

Samtidigt klipptes också hjältinnans kärlekslinje ut. Trots allt borde hela utvecklingen av Mulan inte bara reduceras till det faktum att hon i finalen kommer att hitta en brudgum.

Olagliga innovationer

Om du tänker på det verkar sådana förändringar ganska rimliga: båda gångerna och själva genren har blivit annorlunda. Ja, till och med i den nämnda "Aladdin" gjorde Jasmine mer oberoende och en stark karaktär.

Problemet är att, efter att ha blivit av med de förmodligen överflödiga komponenterna, skaparna av den nya Mulan inte brydde sig om att fylla i hålen som hade bildats. Istället för Mush hjälper Phoenix-fågeln hjältinnan. Men hon flimrar bara flera gånger i bakgrunden och anger riktningen. Det vill säga den klichéaktiga men motiverade hjälten ersattes av den banala "gud från maskinen" som verkar efter behov.

På samma sätt dödade avvisningen av komiska scener hela utvecklingen av Mulans medarbetare. I tecknade filmer besegrade de till och med fiender i finalen med list och humor, förklädda som kvinnor. Men för att inte vilja förolämpa någon, gör den nya versionen dem till tuffa fighters, även om de inte visade speciella förmågor förut.

Deras betydelse i handlingen verkar också vara en hänvisning till Kinas nationella idé: inte bara huvudpersonen är viktig utan också hela hennes miljö. Men Mulan var en enastående krigare från början, och de andra kom plötsligt på henne, bara av nödvändighet för handling. Och den bästa kämpen till slut är kejsaren själv. När allt kommer omkring, vem kan vara starkare än landets härskare? Denna idé ligger definitivt inte nära amerikanerna med deras hårda kritik av presidenten, men det passar Kina så.

Och det mest onödiga som har lagts till i handlingen är överflödet av samtal om farorna med patriarkatet och sökandet en kvinna dess plats. Inte på grund av temat, det passar bara perfekt med Mulans idéer. Helt enkelt för att de gjorde det på det mest oförskämda sättet, i form av vulgära klichéer.

Tecknad film lyckades se ut som en helt feministisk berättelse utan sådana stereotyper: flickan visade att hon kunde vara coolare än någon soldat och vill också försvara sitt hemland. Och manifestationerna av patriarkalsk kultur förvandlades till komiska scener.

Men 2020 tar Mulan det sociala temat lika seriöst som det är olämpligt. Och vid en viss tidpunkt visar sig även skurkinnan inte vara så dålig. Det är bara att en kvinna inte har någon plats i denna kultur, så hon gick för att döda alla.

Falskt allvar

Ett ännu större problem med filmen är att den realism som Nicky Caro hävdar är rent bedrägeri. Formellt vägrar författarna drakar och magi, men de introducerar qi-energi. Detta är ett klassiskt koncept i kinesisk kultur. Men i "Mulan" förvandlas han till en slags supermakt. Och i slutändan ser tomten ännu mer magisk och otrolig ut än om drakar dyker upp i den.

Inte bara det, förändringen förstör Mulans motivation. Hjälten uppnår allt inte genom sina egna ansträngningar, utan bara för att hon har förmågor sedan barndomen. Och även i striden där hon i tecknad film besegrade fiender med mod och uppfinningsrikhet, nu hjälper samma qi henne.

Det är ingen fråga om dysterhet alls. Filmens barns betyg tillåter inte grymhet eller mord. Striderna ser teatraliska ut utan att orsaka några allvarliga bekymmer. Samtidigt fångar hjältarna med styrka och huvud flygande pilar med händerna, springer längs väggarna och flyger till och med lite.

De försöker ersätta realism med patos. Därför, mitt i striden, flaggar Mulan över fältet med håret nere, åtminstone till häst, åtminstone till fots. Det ser vackert ut, men det är ändå omöjligt att tro på sannolikheten för det som händer.

Medioker actionfilm

Ger upp fantastisk entourage, filmen försöker använda stilen med klassiska kinesiska actionfilmer av Wuxia-genren. Bara det visar sig på något sätt falskt, som om författarna inte ens förstod vad som exakt behöver kopieras. "Mulan" fångar helt enkelt de mest fängslande elementen från den traditionella stilen i bitar och blandar dem med varandra.

Vissa, som användningen av dukar under strid, ser vackra ut. Men de akrobatiska skisserna till häst är mer som en cirkusföreställning. Den sista striden på byggnadsställningen förvandlas till apoteos av en kliché av kinesiska actionfilmer.

Lusten att överraska med komplex filmning mer tröttsamt än lyckligt. Under den första attacken springer flera skurkar uppför väggen och kameran vänder åt sidan. Detta drag verkar smart. Men sedan lutar eller vänder bilden utan avundsvärd regelbundenhet utan anledning.

De försöker förmedla dynamiken under actionscener med snabb redigering. Och i själva verket finhackar de bara varje åtgärd även där det inte behövs. Den andra extremen är överflödet av scener i slow-mo med deltagande av huvudpersonen. Det verkar som om någon gillade hur håret fladdrade under strider för mycket, och de bestämde sig för att visa det i varje strid.

Även bakgrunden och dekorationerna ser för falska ut. Dessutom har Disney definitivt investerat i filmens utveckling. Men här verkar det som att önskan att behaga alla ingripit igen: följet verkar luta sig mot teatralitet. Men Mulan marknadsförs som en Hollywood-språkrör för hela världen. Och i slutändan verkar landskapen för fantastiska för historisk bild och platt för fantasi.

Naturligtvis kan man inte säga att Mulan misslyckas helt i storskaliga scener. Men de ser för fängslande, ljusa och övermättade ut med konstiga rörelser. Som ett resultat ger filmen inte intrycket av en klassisk wuxia utan av en Bollywood-actionfilm med sin nästan komiska groteska.

Och till slut bjuda in huvudstjärnan på skärmen orientalisk kampsport Donnie Yen och inte ge honom en enda actionscen är för konstigt.

---

Uppenbarligen spelade författarnas önskan att intressera både fans av Disney-tecknade filmer och fans av historiska actionfilmer och de som följer moderna trender bara till nackdel.

Mulan plockar ut de ljusaste detaljerna från varje komponent, men kan inte ansluta dem till varandra. Därför hoppar handlingen slumpmässigt från fiktion till feminism, och från personlig historia till kaotisk handling. Det är väldigt svårt att få glädje av en sådan hög, och filmen verkar inte ens vara en dålig remake, utan helt enkelt en falsk.