Vad är kärnan i wabi sabi-- den japanska filosofin som lär värdet av ofullkomlighet

BBC-journalisten Lily Crossley-Baxter han berättade om sina egna erfarenheter med estetik "blygsam enkelhet" och sökandet efter skönhet i bristerna.

Jag är ovilliga att ta händerna från långsamt roterande skål på en drejskiva och klocka som dess ojämna sidor gradvis sluta. Det skulle vara lite mer att rätta till dem. Jag är i den antika staden keramik Hagi i Yamaguchi Prefecture. Även om jag litar befälhavaren, som övertygade mig att lämna en skål med hur man äter, kan jag inte säga att jag förstår hans motiv. Han säger med ett leende: "Det har en wabi-sabi." Och skicka min skål i bränning. Jag reflekterar över bristen på symmetri, och försöka förstå exakt vad han menade.

Som det visade sig, en brist på förståelse av denna fras - är det ganska vanligt fenomen. Wabi-Sabi - nyckeln idén om japansk estetik, gamla ideal, som fortfarande styr reglerna för smak och skönhet i detta land. Detta uttryck är inte bara omöjligt att översätta till andra språk - och det är i

japansk kultur Det anses vara obestämbar. Det är ofta uttalad i fallet med djupa beundran och nästan alltid lägga Muri (omöjligt), då ombedd att förklara mer i detalj. Kort sagt, termen "wabi-sabi" beskriver en ovanlig syn på världen.

Uttrycket har sitt ursprung i taoismen under existensen av kinesiska Song Empire (960-1279), sedan fick i Zen Buddhism och initialt uppfattas som en form av återhållen beundran. Idag står det mer avslappnat godkännande av skörhet och melankoli natur, bristerna i godkännande och ofullständighet i allt - från arkitektur till keramik och blomsterarrangemang.

VABI betyder ungefär "elegant skönhet ödmjuk enkelhet" och sabi - "för en tid och därmed kommande förfall". Tillsammans utgör de en känsla som är unik för Japan, och är centralt för kulturen i detta land. Men denna beskrivning är mycket ytlig, det är små rörelser oss närmare att förstå. Buddhistiska munkar trodde allmänt att ord - hans fiende.

Enligt professor Tanehisha Otabe (Tanehisa Otabe) från University of Tokyo, till att börja bekantskap med wabi sabi-väl med studier av gamla konsten att wabi-cha - typ av teceremonin, uppstod i XV-XVI århundraden. Grundade sitt te mästare föredrog den japanska keramik, inte populärt på den tiden perfekt utförda kinesiska. Det var en utmaning att de då normerna för skönhet. Deras te service var inte de vanliga skönhet tecken (ljusa färger och intrikata målning), och gästerna ombads att överväga diskreta färger och textur. Dessa konstnärer valde ofullkomliga, ojämna föremål, eftersom "wabi sabi-antyder något oavslutat eller ofullständig, lämnar utrymme för fantasin."

Interaktion med något som anses vara wabi-sabi, har följande lydelse:

• medvetenhet av de naturliga krafter som är inblandade i skapandet av föremålet;
• godtagande av naturkrafter;
• förkastande av dualism - tron ​​att vi är separerade från vår miljö.

Tillsammans med dessa erfarenheter hjälp betraktaren ser sig själva som en del av den naturliga världen och känner att han inte är skild från den, och domineras av det naturliga förloppet av tiden.

Sherbinki och oegentligheter inte uppfattas som ett fel, och som en manifestation av de kreativa krafterna i naturen - precis som mossa som växer på en grov vägg eller böjda träd i vinden.

"Principerna för wabi-sabi öppnade våra ögon för vardagen och skapat en ovanlig, estetiskt förhållningssätt till uppfattningen av det vanliga"- säger professor Otobaya, särskilt betona vikten av att ta i den japanska kulturen. I hennes sällskap regelbundet tvingas ta itu med katastrofer. I stället för att proklamera karaktären av en farlig destruktiv kraft, hjälper wabi sabi-att föreställa sig det som en källa till skönhet som är värt att uppskatta även de minsta manifestationer. Det blir en plats där född färger, former, mönster och inspiration, den kraft med vilken du kan inte bara slåss, men också att samarbeta.

Men den viktigaste nyckeln till förståelsen av wabi sabi-- dödens oundviklighet, fångar i naturen. Sig kring oss former är bara vackra. Men medvetenheten om förgänglighet, framhåller vår egen bräcklighet, vilket gör dem betydligt.

Det påminde mig om historien om en japansk kollega om sina barns resa till Kyoto. Då hon hastigt gick igenom området kring trä templet Ginkaku-ji, skyndade att se mer kända förgyllt Kinkaku-ji-templet, med utsikt över sjön. Han var ljusa och effektiv och imponerade så mycket mer än sin enkla och traditionella motsvarighet.

Hon besökte igen det några decennier. Även den gyllene templet är fortfarande påtaglig, konstaterade hon att förutom den snabba glädje av betraktandet av guld i det finns det inget annat. Men i Ginkaku-ji, fann hon en ny fascination: det gamla trädet har många nyanser och texturer, stenpartier betona mångfalden av naturliga former. Hon kunde inte bedöma detta som ett barn, men med åldern började uppfatta tidens tand som en källa till skönhet - är mycket större än glitter guld.

Jag var förbryllad av detta och bestämde sig för att kontakta keramikern Kazunori Haman (Kazunori Hamana), vars arbete ofta inslag av wabi-sabi. Han betonade också vikten av åldring.

"När man är ung, du har en annan känsla - alla nya låter bra, du börjar att se utvecklingen av historien, - förklarar han. - När du växer upp, ser du en hel del berättelser i min familj och i naturen: allt växer och dör, och du bättre förstå detta koncept, än ett barn ".

En sådan inställning till tidsstämpel - den viktigaste funktionen för arbetet i Hama, som han ställde ut i övergivna bondgårdar. Han förklarar att Dörrfodren, svärtade under årens lopp från skorstenen rök och började sönder lera väggar - våningar hus. De skapar en lämplig bakgrund för sitt arbete och bidra till att undvika kall dualitet opersonlig utrymme vita gallerier.

Visa denna publikation i Instagram

Publikation av Kazunori Hamana (@kazunorihamana)19 juli 2018 vid 09:26 PDT

Haman användningsområden i hans arbete är viktigt för wabi-sabi begreppet vzaimotvorchestve människa och natur. "Först var jag lite funderar designen, men leran - ett naturligt material, ändrar den. Jag vill inte slåss med naturen, så följande former av lera, acceptera det, "- sade han.

Ibland naturen blir mer och bakgrunden som den sätter sina produkter. Till exempel lämnade han några verk i bevuxen bambuskog i området kring hans hem. Under årens lopp har de igenvuxna buskar, och de var unika mönster av temperaturskillnader, chips och omgivande växter. Men det är bara ett komplement skönheten i varje objekt, och sprickorna bredda sin historia.

Eftersom wabi-sabi också ofta förknippade tekniken kintsugi - Metod för återställande av brutna keramik med hjälp av lack och guldpulver. Detta tillvägagångssätt betonar snarare än döljer sprickor, vilket gör dem till en del av motivet.

Visa denna publikation i Instagram

Publicering av tappning porslin grossist (@het_derde_servies)28 Oktober 2018 vid 11:13 PDT

När dottern Hamana bröt av misstag en del av hans keramik, har han några år kvar skräp på gatan till naturen gav dem färg och form. När en lokal specialist kintsugi limmade dem färgskillnaden var så tunn och oregelbunden att det aldrig medvetet skulle misslyckats att återskapa.

Antagandet av naturliga effekter och reflektion av familjens historia skapar ett unikt värde av objektet, som i många kulturer skulle anses värdelösa och kastas bort.

önskar för perfektionSå utbredd i västvärlden, ställer den ouppnåeliga standarder som endast är vilseledande. I taoismen ideal är det likvärdigt med döden, eftersom det inte innebär ytterligare tillväxt. I ett försök att skapa perfekta saker och sedan försöka hålla dem i ett sådant tillstånd, vi förnekar sin mål. Som ett resultat förlorar vi glädjen i förändring och utveckling.

Vid första anblicken verkar vara ett abstrakt begrepp, men beundran för den kortlivade skönhet är grunden för enkla nöjen i den japanska. Till exempel i hanami - den årliga ceremonin att beundra blommor. Under cherry blossom kasta partier och picknick, segling och delta i festivaler, men börjar denna trädkronbladen faller snabbt. Mönster de bildar på jorden, betraktas som vacker som blommorna på träden.

Sådana acceptans flyktig skönhet inspirerar. Även om det är målat melankoli, men lär att njuta av varje ögonblick kommer, inte förväntar sig något.

Bucklor och repor som vi alla har, som påminner om de erfarenheter som gjorts och för att torka dem - att ignorera livets komplexitet. När några månader senare fick jag en skål med gjorde mig Hagee, dess skarpa kanter inte längre föreföll mig brist. I stället såg jag i dem en välkommen påminnelse om att livet är inte perfekt och behöver inte försöka göra det så.